Just Swagg'n

Sitter nu på min håltimma med en klasskamrat och diskuterar olika händelser som har hänt i vår omgivning. Samtalet har gått från förhållanden, liv och död, reaktioner, droger och personliga upplevelser. Tex hur vi skulle reagera om någon nära skulle försvinna vidare, varför reagerar jag på det sättet och du på ett annat sätt? Vi var väldigt överens om att mycket kommer jaga oss senare i livet eller återuppleva saker. Min försvars mekanism är ofta att rent av skita i vad som har hänt och gå vidare, senare ta upp det för mig själv. Lika svårt att det är att förklara döden och andra hämskheter har jag svårt att visa dessa känslor som kommer med dom. Men dom bryter ut efter ett tag. Boom, så e jag förlamad och stirrar in i en väg. Push the dirt off your jersey n go on.