Dagen Efter Audition

Till en början all good, MEN nu sitter en förfälig satans jävla träningsverk i hela kroppen, haha. Men man e ju fett nöjd med hela den plågsamma audition dagen. På löptestet fick jag 13:37 som tid, då kommer en annan audition-deltagare (Dawad) och skrek "ELIT", jag fattade inte från börgan att han menade tiden 1337 som betyder elit, haha. Jag trodde han medade att det var en bra tid, och hela förgårdagen kallade han mig för elit och jag tog det som ett sätt att peppa mig och det gorde det ju. När Elin och jag skjutsade Dawda till tåget i morse så sa han det ingen och jag frågade varför det var en så stor grej av det och han skrattade och berättade för mig att det var ett data språk för spelnördar. Fett roligt.

Martin Tänk: Audition!!!

För första gången i mitt liv ska jag göra en audition, som by the way sker på Åsa folkhögskola. Fett nervig, vad ska man ha på sig? Vad ska man dansa? Vilken låt? Jag har bestämt mig för I Quetion Mark av Wade Robson. En ganska intressant låt och musikalisk sätt sjukt komponerat. Frågan jag ställer mig själv är har jag tagit vatten över huvudet med en för svår låt? Och sen: hur vet jag det? Paniken blir bara större och större för varje gång nån nämner den 16e, helt hemskt hur ett datum kan påverka så mycket. Och vad gör jag om jag inte kommer in, måste finnas en plan b, men inte hos mig. Nopp. Vi ska bila dit på söndag, vi är framme ca 22:15 på söndagen. Med vi menas ju jag och Elin, haha. Somna djupt och sedan ska vi upp tidigt som fan på måndag för att äta och värma upp för kl 08:10 börjar vi med auditionen. Har vi tur och skillz så tar vi och klarar hela dagen och kommer hem tisdag eftermiddag. På måndag ska vi gå på två dansklasser, en intervju, göra ett eller två solon och ett hemskt jävla fyspass. Kommer jag in så ska jag dedikera hela mitt liv till den skolan, i alla fall det året haha. Kommer bara fokusera på att träna rätt och äta rätt, åka på olika tävlingar och jams, jag ska satsa allt det året för att se vart det tar mig. Kommer jag långt fortsätter jag vidare till France, förhoppningsvis.

Detta är det enda i mitt huvud just nu. Att nåt så intressant kan vara så jobbigt och kan tära på en som fan.
Nu sitter man helt ensam i danskoridorrerna och bara lungnar ner mig, nån gång ibland går nån förbi och viskar försiktigt fram ett hej eller hej då. Pulsen går ner efter att ha fått skriva ner lite om vad som kommer att ske på måndag. Wish me luck.'

Här kommer I Quetion Mark:

RSS 2.0